Det är frestande att tänka sig en bild som något som motsvarar ett enda bildfönster eller en fil som en JPEG-fil. I verkligheten är dock en GIMP-bild en komplicerad struktur som innehåller en hög med lager samt andra sorters objekt: en markeringsmask, en uppsättning kanaler och banor, en ”ångringshistorik” med mera. I detta avsnitt tar vi en detaljerad titt på komponenterna i en GIMP-bild, och de saker du kan göra med dem.

Den mest grundläggande egenskapen för en bild är dess läge. Det finns tre möjliga lägen: RGB, gråskala och indexerad. RGB står för Röd-Grön-Blå, och indikerar att varje punkt i bilden har en ”röd”-nivå, en ”grön”-nivå samt en ”blå”-nivå; detta representerar en fullfärgsbild. Varje färgkanal har 256 möjliga intensitetsnivåer. Mer detaljer om detta i Färgmodeller

I en gråskalebild är varje punkt representerad av ett ljushetsvärde som spänner från 0 (svart) till 255 (vit), med mellanliggande värden som representerar olika nivåer av grått.

Den grundläggande skillnaden mellan en gråskalebild och RGB-bild är antalet ”färgkanaler”: en gråskalebild har en, en RGB-bild har tre. En RGB-bild kan föreställas som tre överlagda gråskalebilder, en rödfärgad, en grönfärgad och en blåfärgad.

Egentligen har både RGB- och gråskalebilder ytterligare en färgkanal som kallas alfakanalen och representerar opacitet. När alfavärdet på en given plats i ett givet lager är noll, så är lagret helt transparent (du kan se genom det), och färgen på den platsen bestäms av vad som ligger under. När alfavärdet är maximalt (255), är lagret ogenomskinligt (du kan inte se genom det), och färgen bestäms av lagrets färg. Mellanliggande alfavärden motsvarar varierande grader av transparens/opacitet: färgen på platsen är en proportionerlig blandning av färgen i lagret och den underliggande färgen.

I GIMP har, i varje färgkanal inklusive alfakanalen, möjliga värden ett intervall som beror på bildprecisionen: 0 till 255 för ett färgdjup på 8 bitar. GIMP kan läsa in 16- och 32-bitars bilder, och detta intervall kan vara mycket större.

Den tredje sorten, indexerade bilder, är lite mer komplicerade att förstå. I en indexerad bild kan bara en begränsad uppsättning av diskreta färger användas, oftast 256 eller färre (så detta indexerade läge kan endast tillämpas på bilder med 8 bitars precision). Dessa färger utgör bildens ”färgkarta”, och varje punkt i bilden har tilldelats en färg från färgkartan. Indexerade bilder har fördelen att de kan presenteras i datorer på ett sätt som kräver relativt lite minne. Allt eftersom tiden går används dessa i mindre omfattning, men de är fortfarande betydande nog för att vara värda att stödjas av GIMP. (Dessutom finns några slags bildmanipulationer som är lättare att genomföra med indexerade bilder än för bilder med kontinuerlig RGB-färg.)

Några väldigt vanliga filtyper (som GIF och PNG) skapar indexerade bilder när de öppnas i GIMP. Många av GIMPs verktyg fungerar inte så bra på indexerade bilder – och många filter fungerar inte alls – på grund av det begränsade antal färger som finns tillgängligt i dessa. Därför brukar det vara bättre att konvertera en bild till RGB-läge innan du börjar arbeta med den. Du kan konvertera tillbaka den till indexerat läge igen om det behövs när du är redo att spara den.

GIMP gör det enkelt att konvertera en bildtyp till en annan genom att köra Läge-kommandot i bildmenyn. I vissa slags konverteringar, (exempelvis RGB till gråskala eller indexerad) kan naturligtvis information tappas som inte kan återfås genom att konvertera i den andra riktningen igen.